En sittande herre

Igår kväll, helt plötsligt, från ingenstans satt han helt själv. Inget stöd alls. Vilken milstolpe, som jag har längtat.

Idag fortsätter det lika så. Oj vad han tränar! Han är lite små sur och gnällig för han inte kan riktigt som han vill. Kanske även lite tröttare än vanligt, men det är ju inte så konstigt. Som tur är det korta små irritationsmoment som snabbt är förbi.